Kap 49: var är alla?

Publicerat i: Allmänt, bok, dagbok, författarskap, personligt Stockholm, bilder, bok, dagbok, dröm, drömmar, existens, författare, författarskap, konst, kultur, kärlek, litteratur, människan, samhället
(Bildkälla: foto över Svartsjö slott tagen av författaren själv, lördagen den 1 augusti 2020). 
 
 
Denna söndagmorgon då jag vaknade upp tog jag telefonen från nattduksbordet för att se vad klockan var men också vilka meddelanden som kommit upp på Facebook. 
 
Ett meddelande som jag fastnade särskilt för var skriven av en amerikansk kvinna som jag har kontakt, hon skrev följande, jag citerar ordagrant hennes fråga:
 
"I never see people, except for you, in your pictures. Where is everyone?"
 
Halvt som halvt instinktivt besvarade jag hennes fråga:
 
"Valid question. In one of the pics you might see some in the left corner drinking coffee etc at the café. But in general, people are more interested in to be seen in fancy restaurants with fancy food, fancy shopping malls with other people...and so on"
 
Saken var den att jag hade bestämt mig i fredagskväll att besöka Svartsjö slott som ligger på Färingsö i Ekerö kommun. Jag hade aldrig varit där tidigare och jag som älskar av historiska platser tänkte då att åka dit och ta lite bilder. 
 
Vilket jag gjorde under då under lördagen. 
 
Just på Svartsjö slott så satt merparten av besökarna på slottscaféets uteservering och fikade eller åt mat medan några enstaka inklusive mig själv då gick runt slottet och i slottsparken med tillhörande skogspartier. 
 
Vill du se bilder så är du förstås varmt välkommen att klicka dig vidare på länken https://www.instagram.com/p/CDWL7aMJMlD/?utm_source=ig_web_copy_link
 
Men jag började fundera över hur det har varit under de tidigare gångerna som jag har besökt slott och slottsparker i Stockholms län. 
 
Och ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga...men visst, en del gånger har man sett relativt många besökare, men jag har inte kunnat låta bli att notera att de har oftast dragits mer åt restaurangen, bistron eller caféet eller vad de nu vill kalla det. 
 
Kanske är det så att de har slängt en hastig blick inne i slottet eller runtomkring i parken för att sen skynda sig till brunchen och dryckerna som serveras i restaurangen?
 
Att de helt enkelt är mer intresserade av vad som serveras i restaurang och caféet än att ta sig en rejäl titt på de historiska efterlämningarna för omvärlden att beskåda? 
 
Men vem är jag att döma det? 
 
Nåväl,  jag kan bara säga att jag älskar i alla fall att göra dagsutflykter till olika destinationer och se mig omkring. 
 
I Stockholms län då, där jag bor så finns det ju de klassiska ställena som alltid drar till sig många besökare, Vaxholm, Norrtälje, Nynäshamn, Hagaparken i Solna, Sigtuna och Djurgården. 
 
För att nämna några exempel och man skulle väl kunna kalla dem för "säkra kort" för att dra till med en term som hör till kortspel, främst pokerspel eller blackjack. 
 
Det vill säg att det är alltid vacker där och man kan alltid hitta sin lilla oas på dessa platser eller återkomma till favoriter som man upptäckt sen tidigare.
 
Men jag har kommit på andra tankar under detta år och särskilt under denna sommar och under semestern:
 
Att besöka platser som jag aldrig tidigare varit på och det har blivit många nya platser som blivit påtagliga för mig i mitt medvetande och perspektiv har utvidgats enormt. 
 
Samtidigt är ju varje tripp också något som triggar igång ens inre, tankar och känslor som tumlas om till insikter och vidare reflektioner om mig själv, var jag befinner mig idagsläget och vart jag är på väg. 
 
Jag vet var jag befinner mig i nuet och det är väl det som räknas, men vart jag är på väg kan bara "någon däruppe" besvara för jag har ännu inte det perspektivet klart för mig även om jag har fått vissa aningar så att säga. 
 
Som sagt, jag vaknade  upp denna morgon och kollade igenom de meddelanden jag har fått på Facebook...
 
....fast jag satte mig ner en stund för att tänka och känna inombords hur enormt tacksam jag är för allt jag har nu, över allt jag får och upplever här och nu och att "någon däruppe" hör mig och leder mig vidare. 
 
Nu är inte jag uttalat religiös på något sätt, i den meningen att jag läser bibeln, koranen, Talmud eller någon annan religiös bok för den delen, även om dessa skrifter har absolut sina poänger och visdomar. 
 
Fast jag tror att det finns någonting större runtomkring än vad vi är vars intelligens är vida överlägsen vår egen förmåga. 
 
"Tacksamhet ger det förgångna en mening, ger frid i dag och en vision om morgondagen"
 
-Gladys Bronwyn Stern, en engelsk pjäs, novel och romanförfattare, 1890 - 1973.